Då och då påminns jag om att ensam inte är stark. Att det finns något oerhört stort i att faktiskt inte behöva bära livet ensam utan att få vara en del av en församling. En församling där vi på så många fantastiska och märkliga sätt är så olika varandra och där vi var och en tillsammans visar en glimt av vem Gud är. Men ibland är det i församlingen, precis som i vanliga livet, att vardagen bara rullar på. Veckorna går, verksamheter avlöper varandra och vi möts som hastigast utan att kanske knappt hinna se varandra. När terminerna är i full gång är det lätt att vi missar att faktisk hinna möta varandra, få tid till att fråga hur det egentligen är eller att faktiskt prata tro med varandra…
I ett samtal ganska nyligen så var det en vän som sa att om vi skulle vara engagerade i en hockeyförening och vi möter andra som är med i föreningen men aldrig riktigt pratar hockey med varandra, hur intressant är det då? På samma sätt är det ju om vi som församling bara möts men aldrig riktigt hinner prata om det vi faktiskt har gemensamt, nämligen tron på Gud.
Så, för att få tid till det. Att få tid till att mötas, se varandra, be tillsammans och upptäcka tron ännu mer arrangerar vi vår gemenskapshelg nästa vecka. För ”där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” säger Jesus (Matt 18:20) och det tror vi är en verklighet. Hoppas att vi ses där och glömt inte att anmäla dig senast på söndag!
Ida-Maria Brengesjö