Kan du också minnas tillbaka till när du var barn och mer eller mindre ofta hamnade i situationer där du inte kom på en enda sak att göra? Fanns inget att leka med, ingen att busa med, ingenting som kunde roa. Tiden upplevdes plågsamt långsam och tråkig. Visst var det ganska längesedan du kände så?
Kanske är det så att tillvaron istället känns som en enda lång att-göra-lista som dessutom aldrig blir helt avklarad. När en sak försvinner, tillkommer en ny. Familjen med allt vad det innebär, jobbet, vänner, odling, musik, poddar, böcker… Listan av vad vi fyller tiden med kan göras oändlig. Därtill ska du också vara snygg, snäll, aldrig göra fel och må bra.
Jag tror att vi alla behöver öva på att bara vara människor. Att bara vara. I stillhet. I tystnad. Utan krav och utan prestation. Då kan tankar, minnen, känslor och processer få flöda fritt och Gud får fria händer att forma oss. I oss pågår ständigt en skapandeprocess som vi så lätt kan kväva med alla krav och alla intryck. Låt livet få flöda inifrån och ut snarare än utifrån och in.
Det förvånar nog ingen att platsen där jag har lättast att bara vara människa är i skapelsen. Testa i veckan att ge dig ut till nån park, sjö eller skog utan telefon och utan något annat att göra, sätt dig på en sten, påminn dig om att du är älskad och värdefull trots att du just nu inte åstadkommer något, och se vad som händer.
Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. – Ps 23:2
Julia Ekman