Varm i hjärtat och trött i kroppen ser jag tillbaka på en upptaktshelg i församlingen. Vad fantastiskt härligt att få mötas igen till samtal, skratt, gemenskap och bön. Så lycklig över all den glädje, men också kloka tankar, utmaningar och samtal som jag fått möta den här helgen.
Och efter helgen är det några ord från Pers predikan som klingar kvar. Han talade i sin predikan om att ge vidare det man har fått och i det refererade han till Djungelboken där björnen Baloo glatt säger till pojken Mowgli ”Jag ska lära sig allt jag kan!”. Baloo som till det yttre kanske inte verkar så märkvärdig, och där pantern Bagheera från trädet suckar ”nåja, det går väl rätt fort”. Men trots det så finns det en oförfärad glädje i björnens iver att ändå ge av det lilla han har och den levnadserfarenhet han har till pojken han möter.
Per Sjönneby refererade sedan till samma ord i förbönen för oss anställda. Att vi ska lära er allt vi kan, men också att församlingen ska lära oss allt ni kan. Det finns en ödmjukhet i det. I att vi alla har något att ge varandra, hur stort eller litet det än kan kännas. Du har något att bidra med av livserfarenhet, tankar, idéer och tro. I det vilar ett mod, men även en nyfikenhet kring vad jag kan få lära mig av andra. Min önskan inför den här hösten är att det är just i den nyfikenheten vi får mötas. I nyfikenheten av vad jag har att ge någon annan eller vad jag kan få lära mig av andra. (Och utifrån samtalen i lördags så tänker jag inte minst vad vi kan lära oss av andra generationer i allmänhet, och den yngre i synnerhet).
En ömsesidig nyfikenhet på varandra önskar jag oss inför den här hösten när vi möts som församling. Så vad vill du lära mig? Låt mig få ta rygg på dig!
Ida-Maria Brengesjö