Har nyss kommit hem från ett dygn där jag tillsammans med andra människor har fått mötas för bön, lovsång, inlyssnande, drömmande och samtalande om hur vi som Equmeniakyrka når människor i Sverige idag. Alla dessa samtal får något att börja bubbla i mig. En tro på att Gud har så mycket mer. Att Gud redan är här och det vi behöver göra är att kliva in i hans närhet och låta oss formas och användas. I detta kan jag inte låta bli att också se till min egen församling, vår församling. Jag tror att Gud älskar vår församling. I dess ofullkomlighet och perfekte. Han älskar var och en av oss och i oss lagt ner så mycket vackert av personligheter, gåvor, kompetenser, berättelser och skörhet. Visst är det inte alltid enkelt att vara församling, att komma överens, dra åt samma håll och få verksamheten att snurra. Men samtidigt är det kanske något av det vackrast vi är kallade till… att som Kristi kropp nå människor i vårt Habo med Guds kärlek, förlåtelse och upprättelse. Tänk vilken kallelse!!
Med det sagt blickar vi nu fram mot några otroligt spännande saker! Nu till helgen har vi årsmöte, och även om det kanske spontant inte känns som det mest spännande eventet i kyrkan så är det ett fantastiskt tillfälle att tillsammans få mötas för att forma vad vi som församling är och vill vara. Vad tycker du? Vad tror du är vägen framåt? Vad anar vi att Gud kallar oss till?
Helgen efter är det jubileumshelg där vi får chans att blicka både bakåt i tiden och framåt mot det som kommer. Att få inspireras av historien för att se Guds dröm för vår församling framöver.
Som om inte allt detta vore nog kommer vi dessutom veckan därpå köra igång Alpha på Restaurang Stationen. Alltså WOW!! Det perfekta tillfället att bjuda med någon som du längtar efter ska få ta ett steg närmare i tro!
Så kom och var med vid dessa tillfällen och ta del av det vi tillsammans gör. För tänk att du och jag, VI, får vara Guds församling. Guds händer och fötter. Inte bara förut, utan just nu och här. Inte bara för oss själva, utan för ett samhälle som Jesus älskar.
Ida-Maria Brengesjö